11 månader

Tiden går alldeles för fort....
Mycket känslor

I Tisdags hade vi tid till rul och jag var nervös som jag alltid är innan då alla tankar snurrar om barnet mår bra osv men den här gången kände jag extrem oro att något skulle vara fel men jag vet inte varför utan bara en känsla.
Ja tisdagen kom och Gonzalo hade tagit ledigt och hans moster följde med då hon skulle passa barnen i väntrummet, vi hade tid 10.30 och 10.45 var vi tvungna att fråga om vi tagit fel på dag och tid men det hade vi inte utan det var bara försening.
Nervös som jag vet inte vad och ont i magen börja jag få får men vi får sitta snällt och vänta lite till och efter någon minut dyker hon upp och vi går mot rummet.
Jag får lägga mig ner och dra upp tröjan och får kall gele sprutat i en klump på magen som hon sen rör om med ultraljuds apparaten, hon gör snabbt i början så allt blir suddigt men sen stannar hon och man skymtar en liten bebis och jag tittar direkt mot hjärtat som slår så fint och både jag och Gonzalo känner lättnad!
Men sen säger hon att där ser jag en cysta men ingen av oss reagerar då gonzalo tror hon säger syster och jag hann inte ens uppfatta vad hon sa...
sen upprepar hon jo där är en cysta och visar på skärmen... Blir bara helt tyst för jag vet att det är vanligt med cystor men vet inte riktigt om det är farligt osv...
Hon säger att hon måste ropa hit doktorn som kan titta om det är en cysta, så springer hon iväg och vi får vänta någon minut innan hon kommer tillbaka själv då doktorn var upptagen och kommer snart in.
Ok så fortsätter hon visa bebisen och pratar om den men jag tror inte någon av mig och Gonzalo uppfatatde så mycket då vi mest hade cysta på huvudet..
In kommer läkaren tillslut och klappar mig på benet lite och tittar på mig och säger att det är ingen fara, det är en cysta som är fylld med vätska och ibland lite blod.
Dom diskuterar om jag ska in på en extra undersökning och det ska jag så i september ska jag till den här kvinnliga gyn doktorn.
Dom berättar att den oftast spricker av sig själv och då slår det mig att jag hört att det ska göra ont och frågar om det men då säger hon som gör rul att nä du är sån här tjej som inte gnäller för små saker och du klarar det... OK men jag änner mig rädd endå då det känns som att jag bara väntar på att det ska explodera och göra jätte ont närsomhelst...
Sen förklarade dom att det är nog därför jag är lite större den här graviditeten om magen och blir kissnödig oftare osv.
Ja läkaren går ut och vi frågar om hon kan se om det är pojke eller flicka men eftersom cystan skjuter upp bebisen var det svårt att se men efter ha tittat lite så vågar hon endå gissa sig på en flicka.
Undersökningen avslutas och vi berättar att det är en frisk bebis som troligen är en liten flicka och moster blir jätte glad då alla "önskar" sig en flicka i hans familj då det knappt finns några i familjen/släkten utan mest pojkar.
Jag och Gonzalo är låga och hon samt flera frågar om vi är besvikna men det är vi absolut inte utan känns mest jobbigt att den där cystan var där..
Jag vet att det inte är farligt och det kommer sluta bra men jag känner mig bara utmattad, jag har mått så fruktansvärt dåligt med illamåendet halva grav snart och nu kommer yttligare en sak att klara av.. ja det vart helt enkelt för mycket!
MEN bebisen mår bra och vi är jätte glada för det, bf datumet blev även flyttar från 19 till 26 Januari.
Vecka 17

Oj vad fort tiden går, magen växer och jag tror jag börjat känna bebis i magen men det är lite sådär att man undrar om det är magen som kurrar eller om d verkligen är bebisen...
Illamåendet har hållt i sig och jag har gått ned 10kg ja det kanske ger er en hum om hur jag mått... Men i 2 dagar har jag mått bra och jag känner hur jag har energi till saker och hela kroppen mår bättre när jag får behålla maten så hoppas det håller i sig nu *peppar, peppar*
Min mage är ganska stor men tror det beror mycket på att jag haft såna mat problem och är svullen men gonzalos familj skämtar om att det kanske är tvillingar men det tror jag inte :)
Tanken på 3 barn under 2år känns lite sisådär...